(Översättning från ”Sieniviljelytalkoot 29.3.2015”)
Det första -rätt lyckade- svampodlingstalkot hölls på ”Iso-orvokkiniitty” i Karislojo. Ungefär 15 personer var på plats, en glädjande mängd. En del var Karislojo – Sammatti- bon, en del längre ifrån. Flunssan fick några att annulera, kanske också det kyliga vädret. Men med tanke på själva arbetet, inokulerandet, var vi egentligen flera än vi klarade att sysselsätta med tanke på de existerande verktygen. Men vi tror och hoppas att alla ändå hade en givande dag.
Då en stor del av deltagarna hade kommit, kunde dagen startas med Erkkis föreläsning om svampodlig i allmänhet ch speciellt om svampars stubbodling utomhus i stil med traditionell shiitake –odling.
Då en stor del av deltagarna hade kommit, kunde dagen startas med Erkkis föreläsning om svampodlig i allmänhet ch speciellt om svampars stubbodling utomhus i stil med traditionell shiitake –odling. Jag repeterar inte det hela här. Skriver om det senare på svamp-sidan.
Så dracks det kaffe och sen traskades det iväg till själva arbetsplatsen.
Det för ändamålet konstruerade arbetsbordet bars till hasselskogen. Där hade vi med Jaakko fällt träd som nu under vintern skulle ympas. Stokkarna på bilden -förutom tallstockarna- skulle bli svamparnas näring.
Att inokulera svamp är ett grupparbete med flera arbetsskeden: en tar stocken från högen och lyfter den på arbetsbordet, hålen borras , ympen som har blandats med fin trädflis trycks ner i hålen, hålen sluts med varm bivax. stocken måste märkas, stocken flyttas till en skuggig odlingsplats. –Var och en fick försöka sig på varje steg ihändelseförloppet, men nog var gruppen såpass stor att man då och då fick stå och titta på.
Vinkelslipmaskinen var mycket effektiv .
Vinkelslipmaskinen var så pass effektiv att borrandet måste avbrytas då och då. Ackumulatoren var fullt tillräcklig , således behövdes deltagarnas maskiner inte. Det arbetades effektivt i ung två och en halv timme, som resultat 37 ympade stockar. Folk turades om att bilda det egentliga arbetslaget som bestod av fem personer: En tog stocken (ung 1m lång) från högen och borrade hålen, två ympade, (dvs man tryckte ner ympen i hålen med ett för detta ändamål tillverkat redskap), en tillsatt vaxen, en märkte stockarna och flyttade dem över till det utvalda skuggiga stället. De som inte jobbade följde noga med.
Kahdella ymppäystyökalulla ei millään pärjää kulmaporakoneelle. Pölkkyjonoa muodostuu.
Stockarna var björk, gråal, (alnus incana),och sälj (salix caprea). Jag tror att alen är det bästa virket och säljen det sämsta. ”Det sämsta” närmast i den meningen, att det inte produserar svamp i lika många år som alen och björken. Säljen och andra mjuka träslag skulle passa skivlingen bättre, men det kom vi inte nu att tänka på.
Smältandet av bivaxet skedde i husvagnen på gasspisen. Vaxet hölls löst ovan på lågan av ett uteljus. Nästa gång tar vi med oss en camping spis, ty ljuset gav för lite värme. De med mycelium fyllda hålen stängdes med det varma vaxet. Det skyddar ympen från kontamination, torkande och hungriga småkryp.
Det uppstod en viss ”dispropotion” mellan den effektiva borren och de två ympningsverktygen. Det skulle kanske ha behövts fyra av den sistnämda. Då skulle det egentliga arbetslaget bestå av flera ympare och flera vaxande. En person skulle eventuellt hinna märka stockarna men kanske inte klara av att bära bort dem. Först ympades sex shiitake sorter och tre skivlingstammar (Ostronmussling, Pleurotus ostreatus; P. cornucopiae; Blek ostronmussling, P. pulmonarius) som jag köpt från Fields & Forest – och till sist myceliumet jag själv gjort av Glückspilze`s shiitake –bestånd. Andra sorter och stammar skall ympas senare.
Pölkkyjen vahaus ja työn ihailijat.
Så tog bivaxet slut. Då vaxkastrullen var tom flyttade sig gänget till matgrytorna i vårt sommarkök. Rödbetssoppan som Marja bjöd på passade såtillvida ihop med svamptemat, att det var billigare att köpa konserverade rödbetor och kryddgurka än tomma glasburkar; de visade sig vara dyrare . Burkarnas innehåll serverades altså till grupen i form av soppa. Tyvärr säljs inte ekologiskt odlade rödbetor i så stora burkar.
Tapani var ansvarig för märkandet av stockarna..Vid ändan av varje stock fästes en stump av gammal spjälgardin; permanenttushen håller hoppeligen i flera år. – Här är koden
KII POPH 290315. (K=koivu=björk, II = februari då björken fällts, PO=Pleurotus ostreatus och POHU är svampstammen och 290315 ympningsdagen.)
Talkodagen var intresant. I fortsättningen kan man säkert vidare utväckla arbetet. Genom en öppen inbjudan kommer det kanske för många deltagare med tanke på arbetets effektivitet. I fortsättningen vore det bättre att ha en en dags svampodlingskurs, där man demonstrerar svampodlingens vårarbeten. Och sedan en annan gång talkon med mindre grupper fast under flera dagar, då man främst ympar stockar. Flera deltagare sade sig vara villiga att fortsätta … –och ymp finns det rikligt kvar av, dito stockar. Meningen var ju att få hundra stockar inokulerade .
Till sist fördes de färdiga stockarana till odlingsplats, där de plaserades , ett lager, på stockar. Den täta granskogen skyddar dem från solljus och vind, på vintern skyddar snön dem.
