”Biodling med topplistkupa” var namnet på kursen som Patrick Sellman höll i Alafors nära Göteborg den 12.9.2015. Kanske det verkar en aning överdrivet att fara till Sverige för att delta i en biodlingskurs men faktum är att det i Finland knappast finns erfarenhet av topplistkupors skötsel. Patrick har närmare 40 års erfarenhet av biodling. När han var ung skötte han sin fars bikupor eftersom fadern fick biallergi, senare biskötsel i större skala i frigolit kupor (vilket enligt honom snabt gjorde biskötseln till ett gladjelöst arbete). De sista åren har Patrick sysselsatt sig med biskötsel i toppplistkupor. Man kan bekanta sig med Patricks sätt att sköta bin i topplistkupor i hans blog småbruk.se, dessutom reser han runtom Sverige och håller kurser.

Hans mission är att främja just ”bakgårds biodling” i mindre skala ty han påstår att just horisontala topplistkupor passar då bättre än de vanliga ramkuporna. Märkbara fördelar av topplistkupan med tanke på amatörmässig biodling är bl.a. att man inte behöver just annat än själva kupan och skyddskläder. Man behöver inte lagra skattlådor över vintern, honungsslunga behövs inte. Man behöver inte bygga lådor och ramar eller tråda ramar.

 (Erkki Pöytäniemi)

På Patrick Sellmans biodlingskurs på Alafors skola den 12.9.2015. Till vänster kan man se modelstycken av topplistkupan.

Jag anlände till Alafors föregående kväll och kursarrangörerna Maria och Stefan vänligen bjöd mig nattkvarter. Lördag förmiddag och en tid efter lunchen gick vi igenom teoridelen på Alafors skola. På eftermiddagen kom vi tillbaka till Marias bikupor och skördade lite honung från en av hennes kupor. De 22 deltagarna var närmast män is 30-60 års åldern vilket jag fann något överraskande – damerna var befintligt färre. Kursen var en fortsättningskurs, jag hade alltså hoppat över grundkursen. Huvudinnehållet bestod av bisamhällets biologi, sjukdomar och särskilt invintring i topplistkupor. Hur man förbereder bina för vintern intresserade mig speciellt  såhär på hösten. I detta sammanhang diskuterades det om själva kupan, vinterutfodringen och bekämpningen av varroa-kvalstret.

 (Erkki Poytaniemi)

Maria och Stefan har byggt bikuporna själv. Kakorna är märkbart större i deras model än i Patricks standardkupor för nybörjare.

Topplistkupan är ett trädkupa vars botten är antingen en bräda eller ett djupbotten eller ekobotten dvs en nätränna fylld med t.ex. bark. Mellantaket formas av topplister och på den ligger taket. I Sellmans kupor är flustret ett sk periskopfluster, dvs runda hål som ligger rätt högt mitt i kupans långsida som är täckta med ett träskiva. Yngelkakorna befinner sig då vid flustret dvs i mitten av kupan och då finns faran att det finns honungskakor på båda sidorna av yngelkakorna. Därav kan följa hungerdöd på våren fast det finns näring i kupan eftersom maten då inte befinner sig på samma ställe dit binas vinterboll har förflyttat sig. Därför borde kakorna på hösten befinna sig övervägande på andra änden av kupan så att yngelarealen är nära flustret och vintermaten på andra sidan.

Fuktigheten måste slippa ut ovantill både i ramkupor och topplistkupan. Därför får man inte täcka kupan med någonting som inte släpper fuktigheten genom. I fjolvintras använde jag vindskyddsskivor på mina Farrar-kupor och det tänker jag också göra med topplistkuporna. Patrick berättade att hans biskötselmentor rådde honom att lägga en slant under ramkupans täckplatta så att det uppstår en smal luftöppning. Det görs i tid på hösten. Då får bina själv besluta vad de gör med springan – täppa till, minska eller låta vara. Samma kan man göra med topplistkupan genom att lämna lite mellanrum (1-2 mm) mellan några topplister. Om bina inte tycker om det täpper de till springorna med propolis. Om de tykcer om situationen låter de springorna vara. Det är väsentligt att man inte förändrar någonting för sent då bina inte mera kan korrigera situationen.

 (Erkki Poytaniemi)

Vanligtvis har topplisterna ingen avsmalning men visst kan man använda sådana lister. Då måste de täckas; i det här fallet med jutsäcktyg som är stärkt med rågmjöl (reseptet hittar man i Warrés bok).

Man anknyter ofta biodling i topplistkupor till naturlig biodling (natural beekeeping) och då blir det ofta tal om möjligheten att låta bina övervintra med honnung utan fodersocker. Men Patricks linje är att fodersocker ges i den mån bina tar åt sig. Utfodringen sker vanligtvis med ämbare som kan placeras på den tumma sidan bakom mellanväggen. (Själv har jag också använt foderlådor som är då öppna mot kupan på den tomma sidan av mellanväggen.) I mellanväggen måste det finnas ett hål; i djupbottmodellen kan man öppna en rutt under mellanväggen. I varje fall är det ju så att man inte kan tömma honungen ifrån topplistkupan lika noga som ifrån ramkupan. Då man skördar honungen måste man lämna i kupan de kakor som bina behöver för att övervintra. Bina bygger knappast alls under vinterfodringen; tar man bort för många kakor får man problem. Själv har jag lämnat kvar 13 topplister vilket motsvarar i mina topplistkupor ungefär 130 dm2, vilket i sin tur motsvarar ungefär 2 Farrar-lådor (en Langstroth låda är ungefär 90 dm2, en Farrar-låda 60 dm2).

 (Erkki Poytaniemi)

Om topplisten är lång, som på bilden, kan bina börja bygga kakan i flera ställen och då blir det hela trassligt.

Även varroa-kvalstrets avvärjning grundar sig på rätt vanliga metoder: myrsyra, tymol, oksalsyra. Det vore besvärligt att avlägsna drönarcellerna då man ju inte kan få bina att konsentrera dem på någon viss kaka. Patrick själv tycktes vara lite lat vad avvärjning av varroa kvastret vidkommer, vilket han motiverar med Värmlands avlägsna läge: varroatrycket från omgivningen är svagt. Å andra sidan, tack vare drönarna sker det en stark tolerans-selection då endast de drönare som klarat varroan får ta del i parningsflyget. Tymoldukarna kan fästas med stift på både mellanväggarnas övre del. Oksalsyran kan man spruta in mellan topplisterna (varav följer att man måste flytta på dem vilket inte är så bra på vintern). Problemet är störst med italienska bin då drottningen fortsätter att lägga ägg mycket senare än den nordiska drottningen.  Alternativet är att fumigera oksalsyran – då slipper man att flytta topplisterna mitt i vintern.

 (Erkki Poytaniemi)

Till att borsta av bina från kakorna används gäsfjäder (eller vilken som helst tillräckligt stor fjäder).

Biras var ett tema Patrick ofta tog fram. Patrick är en fast förespråkare för det nordiska biet och sådana har han också själv – han varnade att vi nog kommer att höra brandtal om saken. Kanske den största fördelen av den nordiska rasen gäller övervintringen: det nordiska biet sluta att lägga ägg redan i augusti-september och börjar igen på våren så småningom för att betrygga ynglets välmående i alla förhållanden. De andra raserna, först och främst den italienska, lägger ägg sent ut i hösten och bjuder då boet även åt varroan. Därför behandlar man kupan med oksalsyra först mitt i vintern (december). Bina börjar lägga ägg igen tidigt på våren utan visshet om att yngeln har tillräckligt med föda. Biodlaren måste då vara beredd att på våren ge socker som tillskottsnäring. Kupan drar troligen ingen nytta av att ha yngel varken sent på hösten eller tidigt på våren. Patrick har den fördelen att han bor i det avlägsna Värmland där det finns få andra biodlare, dvs få andra biraser. Å andra sidan hade man tillräckligt med toppliskupor med en obegränsad mängd av drönare kunde man skapa en tillräckligt stark drönardominans på sitt område. Då kunde man upprätthålla också den nordiska rasen. En attraktiv idé men kanske de andra biodlare i omgivningen inte skulle vara så entusiastiska.

 (Erkki Poytaniemi)

Vid biodling i mindre skala kan honungskakorna krossas i ämbare och silas.

På eftermiddagen gick vi och se på Marias och Stefans kupor. De var inte kupor à la Patrick utan märkkart större både till sin rymlighet och kakornas storlek. Sådana kupor kan vara bra produktions kupor men tack vare kakornas storlek är de kanske inte att rekommendera för nybörjare ty kakornas hantering kan vara utmanande. Besöket till kuporna demonstrerade också några problem. Mellanväggens avstånd från första kakan var inte rätt – bina hade byggt kakan fast i mellanväggen. Som följd av de långa topplisterna hade bina också börjat bygga bikaka på olika ställen av topplisten och t.o.m. tvärs över topplisten.

 (Erkki Poytaniemi)

Den krossade honunskakan silas.

Allt i allt en intressant dag ock Patricks sakkunnighet var övertygande. Jag frågade honom om han hade intresse att komma till Finland och hålla kurs på biodling med topplistkupor. Det var han helt positiv till och vi kom överens om att återkomma till saken. Troligen skulle vi hålla en teoridag på vårvintern och en praktikdag i Iso-orvokkiniitty på sommaren då vi kunde t.ex. göra avläggare. Kursen skulle hållas på svenska, men det kan vi ju här i Finland… På våren kunde jag själv kunna bjuda på en finskspråkig teoridag men då får man lov att nöja sig med min mera begränsade erfarenhet. Vi hörs!

 

 (Erkki Poytaniemi)

Man kan också beställa kupor av Patrick vilka han levererar bl.a. till kurserna.

Tilaa Iso-orvokkiniitty blogi! /Subscribe To OurBlog!

You have Successfully Subscribed!